Idag väntar vår egen buss på oss utanför vandrarhemmet för att ta oss på en tur upp i bergen ovanför Skopje, till ett medeltida kloster, Sankt Pantelejmon från 1100-talet. I Makedonien ligger kyrkorna tätt och dessutom sticker minareter upp lite varstans och påminner om de muslimska albanernas närvaro. Efter cirka en halvtimmes bussfärd når vi toppen på berget Vodna, med en hisnande utsikt över den omkringliggande trakten. Här är det försommar och allt är ännu grönt, blommorna står i sin prakt och luften färgas av många ljuvliga dofter.
Med oss på turen har vi Milka och hennes man Josef, som båda två jobbar för ambassaden. Josef och Milka berättar för oss om Sankt Pantelejmon och dess berömda fresker och om jordbävningen på 1500-talet som fick kupolen att rasa in. Man får inte fotografera i kyrkan, men Maria råkar göra det ändå. Utanför den imponerande kyrkan finns det en liten valp som gärna vill vara med på bild.
När vi ska ta bussen nerför berget har det plötsligt blivit världens trafikstockning. Det visar sig att en ny linbana till bergets topp invigs idag och berget formligen kryllar av helglediga makedonier och turister, precis som vi. Vår buss kan inte komma fram och en privatbil parkerar till och med helt sonika framför oss. Vi rör ju oss inte ur fläcken! Det slutar med att vi får ta taxi - 10 stycken - till vårt nästa utflyktsmål: nationalparken Matka.
När vi äntligen kommer till Matka, och tar plats på den uteservering där vi ska äta lunch - allt enligt Milkas omsorgsfulla planering - inser vi att platsen är helt magisk. I nationalparken bor vargar, björnar, gamar och många andra vilda djur och i dess mitt ligger en konstgjord sjö, som kom till då den stora dammen byggdes i början av 1900-talet. Efter lunchen stiger vi ner i ett gäng båtar, instoppade i brandgula flytvästar, och färdas långsamt fram på den ljusgröna sjön, färgad av sin rika växtlighet och inramad av himmelshöga berg.
Vi är på väg till en kalkstensgrotta och där får vi se de märkliga droppstensformade stenarna som liknar vispad grädde, eller kanske snarare en enorm marängsmet. En koloni fladdermöss låter sig inte störas av ett trettiotal glada och nyfikna ungdomar och längst in i grottan finns en sjö - likt den hemliga sjön i en skräckfilm. Det här var höjdpunkten på resan, likt ett landskap ur filmen Avatar, säger flera av oss. Milka, som säkert har varit här många gånger, ler.
När vi senare trötta och lyckliga återvänder till vandrarhemmet efter ännu en lång och händelserik dag, går de sista makedonierna till valurnorna. Dagen därpå är det lugnt i Skopje. Den sittande regeringen får vara kvar - mot löfte om att släppa in fler av minoritetspartierna. På natten arbetar Niklas och Darren vidare med sitt bildspel om niorna som de ska visa på niornas lunch på avslutningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar