Dag 5

Tisdag den 7 juni
Tidigt på tisdag morgon är vi på bussen igen, denna gång på väg mot sjön Ohrid som ligger belägen uppe i bergen, vid staden som också heter Ohrid. Vår guide heter Liljiana, som arbetar tillsammans med Lars på ambassaden, och hon berättar för oss om städer och byar som vi åker förbi, om bergskedjan som klättrar bakom Skopje och dess högsta berg som är över tre tusen meter högt och gränsar till grannlandet Kosovo. Sjön Ohrid är en av Europas djupaste sjöar och i sjön finns en mycket unik flora och fauna med växter och djur som inte finns någon annanstans... 

Medan Liljiana berättar far vi förbi städer med moskéer, nybyggda flerfamiljshus, fält med majs, solrosor, tomater, en strutsfarm, lysande röd vallmo och en by med både moské och ortodox kyrka... Niorna sover. Maria fotograferar medan vi andlöst betraktar de branta bergsvägarna och molnen som ligger som mjuka slöjor runt de lummiga bergstopparna.
När vi kommer fram till hotellet i Ohrid är det full fart igen. Hotellet är ett riktigt flott strandhotell och hela staden med sina alléer och serveringar, sina turiststråk och den gamla staden påminner inte så lite om den franska rivieran. Fast här är det inte ett hav som ligger framför oss, utan en enorm sjö - och på den mörka andra sidan där inga ljus lyser, ligger Albanien. 

Efter incheckningen åker vi vidare till en liten by med en restaurang precis vid strandkanten av Ohrid. Där är vattnet varmt och det är härligt att bada. Försten i är Sebastian, Victoria och Valdemar. Vi äter en grönsaksgryta och vi får fisk - en slags mal som är typisk för Ohrid. Denna magiska utflykt som det gärna kunde ha blivit fler av (om vi hade haft mer tid och pengar) avslutas med att de som vill får bege sig kort ut på sjön i en roddbåt tillsammans med en av killarna från restaurangen. Det ser ut som en dröm när båten glider fram på det silvriga vattnet - och niorna med sina solglasögon och solhattar och blixtrande kameror.

Tillbaka på hotellet föreslår Liljiana oss alla en guidad rundvandring runt Ohrid, men niorna vill fira sista natten i Makedonien på egen hand. Niklas, Darren, Maria och jag beslutar att var och en får 330 dinarer var till middag och så låter vi niorna smita iväg. Staden är inte större än att vi under kvällens lopp flera gånger stöter på små grupper av glada nior som ätit pizza, köpt glass eller shoppat. Det blir bara Maria och jag som följer med Liljiana på en härlig promenad i en stad som hon uppenbart älskar. 

Vi går upp till den vackra kyrkan St. Jovan Kaneo som överblickar staden och förekommer i den makedoniska filmen "Innan regnet faller" - som jag minns att jag såg i början av 90-talet. Jag köper ohrid-pärlor och honung. Maria köper en vacker väska som enligt butiksägarinnan är hundra år gammal. Vi äter nyrostade jordnötter under ett tretusenårigt träd, och vi avslutar kvällen ute på hotellets terrass tillsammans med niorna som kommer och går i olika konstellationer.